En kort historielektion som blev lång

Hur börjar man egentligen det som i praktiken blir en självbiografi? Vad är relevant och i vilken ordning ska jag ta saker och ting? Jag gör ett nedslag någonstans och så får vi se vart det leder. Jag tror inte att jag kommer gå i kronologisk ordning, snarare blir det tematiska inlägg om skolan, maten, politiken, och så förstås tankar från mitt vuxna jag, här mitt i livet i en grönmålad villa med vita knutar i Roslagen. 

För att förstå vad jag skriver om och hur allting kunde hända är det nödvändigt att sätta sig in i den historiska kontexten.  Jag ska göra mitt yttersta för att inte bli för långrandig men jag planerar att kunna länka till detta inlägg i framtiden, som en lättilgänglig förklaring och försöker därför få med så mycket som möjligt. Har alla fått sig en kopp kaffe? Då kör vi. 

Kolozsvár, min hemstad. Den ungerska katolska kyrkan är ett av stadens landmärken

Jag föddes 1979 i Transsylvanien (Erdély), i Rumäniens andra största stad Cluj-Napoca (Kolozsvár). Vår familj var en del av den ungerska minoritet som var illa sedd av styret i Bukarest. Den etniska konflikten mellan ungrare och rumäner har sin grund i månghundraåriga historiska händelser - ungrarna har historiskt sett dominerat kultur, politik och styre i  Transsylvanien, och när regionen införlivades i nybildade Rumänien efter första världskriget var den ungerska befolkningens sötebrödsdagar över. När jag föddes hade diktatorn Ceausescu styrt Rumänien i fyra år och läget för alla medborgare försämrades stadigt. Ceau var fast besluten att eliminera Rumäniens utländska statsskulder och för att åstadkomma detta bedrevs en intensiv exportverksamhet: man exporterade i stort sett allt från tillverkade varor till råvaror och energi. Detta resulterade i att Rumänien, som är ofantligt rikt på naturtillgångar såsom guld, naturgas, skog, malm, och som har utmärkta förutsättningar för ett rikt jordbruk, drevs in i en fattigdom när landets rikedomar såldes av till utlandet. Detta parat med den klassiska kommunistiska visionen om nationalekonomi gjorde Rumänien till ett av Europas fattigaste länder från sena 70-talet ända fram till våra dagar.

Ceausescu var även en inbiten nationalist och hade en klar agenda mot ungrarna men även den mindre tyska minoriteten utsattes för förtryck och försök till utplåning. Storstaden Cluj (Kolozsvár på ungerska) utsattes för en intensiv byggboom då flera "miljonprogram"-områden uppfördes och rumäner från landets alla hörn flyttades in för att tränga undan den ungerska närvaron. Ett utdrag ur ett examensarbete om den ungerska minoriteten under Ceausescu (länkar och resurser för vidare fördjupning i slutet av inlägget):

He established laws in 1974 which made all historical documents, archives, libraries, and anything else of cultural or scientific value property of the state and then barred Hungarian scholars and researchers from access to them.  During the process of urbanization he dispersed the population so that Hungarians were forced into the Regat (Romania proper) and Romanians were placed in Transylvania.  He also discouraged tolerance of minority language use, stating that "the task of the minorities is to acquire the Romanian language . . . and to fulfill the plans of the Party, not to deal with such problems as education and language maintenance." He later remarked that "[w]ithout speaking Romanian one cannot expect equal rights." Rather more serious was the 1977 arrest and torture of Hungarian intellectuals, one of whom was found dead in his home shortly after his release. According to the Committee for Human Rights in Romania, it was "part of a sweeping effort to silence all possible signs of independent-minded expression within the Hungarian minority."

För att ge en vardaglig dimension åt konflikten ska jag tillägga att de enskilda medborgarna, som hade levt sida vid sida i tusen år, sällan hade problem med varandra. Alla hade det svårt och man hjälptes åt oavsett etnicitet. Våra närmaste grannar var en rumänsk familj, de var "inflyttade" från en rumänsk landsända enligt det jag nämnde ovan. Vi hade god kontakt och var ofta över till varandra och jag lekte med deras jämnåriga son. När pappa hade flytt till Sverige och mamma blev av med sitt jobb (för att hon var gift med en landsförrädare) och vi fick det väldigt knapert, kom grannfrun dagligen med mat åt oss. Hon jobbade på restaurang och fick ta hem sådant som blev över, detta blev vår middag många kvällar. 

Efter järnridåns fall blev läget för Rumäniens ungrare sakta men säkert bättre. Fortfarande är det baby steps och ibland sker det några kliv tillbaka, men EU-medlemskapet har bidragit starkt till att Rumänien till slut tvingades erkänna grundläggande rättigheter för alla de etniska minoriteter som finns i landet. 

Lever ni? Bra, för här kommer lite vidare läsning. Rekommenderar artikeln om Transsylvanien om ni bara orkar en, den är ganska lättläst och kommer bidra med förståelse för typ hela bloggen!

Svenska Wikipedia om Transsylvanien nhttps://sv.wikipedia.org/wiki/Transsylvanien

Hungarians in Romania: https://en.wikipedia.org/wiki/Hungarians_in_Romania

Victims of Romanian Nationalism: http://www.loyno.edu/~history/journal/1994-5/Popham.htm#15