Matransoner

Uppdatering: Råkade skriva 0.5kg bröd/månad, detta var givetvis tokigt, ett halvt kilo om dagen var brödransonen!

En av de saker som definierade min barndom var matransoneringen. Den infördes 1981, två år efter att jag föddes, som ett led i åtstramningspolitiken. Jag minns kuponghäftena man fick. Det var ranson på bröd, kött, kyckling (tror det var olika kuponger på dessa), ägg, mjölk, smör, matolja, socker och mjöl. Några av ransonerna per vuxen, detta kunde variera något regionalt:

Bröd: 0.5kg/dag

Socker: 1kg/månad

Matolja:  1 liter/månad

Smör: 1pkt/månad (detta var kanske 250g? Ett litet paket). Mot slutet drog man in smörransonen för ensamstående och endast familjer fick smör.

Ägg: 6 st/månad

Kött: 0.5kg/månad. Inför storhelger kunde extra ransoner delas ut.

Chark: 0.5kg/månad

Rumäner köar för bröd.

Nu ska man inte tro att det bara var att knata till affären och kvittera ut sin ranson. Det var långt ifrån säkert att man alltid kunde ta ut det man hade rätt till utan det gällde att ha koll på leveranserna. Det var en hel vetenskap att förutse när det skulle komma leverans till vilken mataffär och djungeltelegrafen gick förstås varm när det var dags. Det kom tips om att köttafär den och den skulle få kött i morgon! Då ställde man sig i kö redan kvällen innan eller senast i svinottan samma dag. Man hade med sig campingstol, stickning och en termos med te och familjemedlemmar avlöste varandra. Detta låter nästan lite gemytligt men innan man gosar ner sig alldeles i "Ostalgie" så vill jag även beskriva det desperata knuffandet som utbröt när affären till slut öppnade och "utdelningen" började. Jag var med några gånger då vissa tillfällen krävde att man visade upp närvaro i stället för att ta med hela familjens kuponghäfte. Då tog man det för vad det var. Men när jag tänker tillbaka så måste det ha varit så sjukt förnedrande att stå där och trängas och knuffas för att få en bit slamsigt kött. Där kan vi snacka om förlorat människovärde. Kränkning? Konstigt att jag har ett annat perspektiv på det begreppet?

Det var heller inte så att förutom de ransonerade livsmedlen så fanns allting annat i matväg. Det finns en gammal DDR-vits om situationen: Hur kan man se skillnad på en köttaffär och en kakelbutik? Det står två fiskkonserver i köttaffären. Och då var matbristen i DDR ingenting mot den i Rumänien. Jag kommer ihåg båda gångerna jag åt banan innan jag kom till Sverige. Apelsin och citron kunde man få tag på någon gång om året innan jul, andra exotiska frukter såg jag bara på bild fram till 1990. 

För att inte svälta behövde stadsbor nästan ha släkt eller vänner på landsbygden där det var tillåtet med en ytterst begränsad djurhållning och odling för eget bruk. Jag kommer ihåg en släktfamilj som hade gård på landet där de födde upp kaniner. Jag älskade de små, grå, mjuka kaninerna och matade dem med morotsblad, fullt medveten om att en av dem snart skulle ligga på tallriken. Återigen kan jag bara säga: det var vad det var. Mycket bättre än svält.

Trots sporadisk mathjälp från landet och stor uppfinningsrikedom hände det att jag inte fick med mig någon annan lunch till skolan än bröd och margarin. Det hände att mamma och pappa fick avstå middag för att vi barn skulle kunna äta oss mätta. Men det fanns även ljuspunkter. Ransoner av smör, mjöl och socker sparades och slogs ihop inför födelsedagar och storhelger, och mormor och farmor bakade så det stod härliga till. Vi åt aldrig halvfabrikat eller skräpmat, för det fanns helt enkelt inte. Maten, sådan den nu var, lagades från grunden och än i dag är det otänkbart i vår familj att köpa färdiga bakverk eller tårtor. 

Trots att misären jag beskriver kan vara svår att ta in så vill jag vara jättetydlig med att jag är så otroligt tacksam för min uppväxt. Jag är övertygad om att den gör att jag kan uppskatta allt jag har till 100%, och det går inte en dag utan att jag känner en stor tacksamhet för att jag har det så bra. Jag kan fortfarande ställa mig inne på ett ICA Maxi eller ett köpcentrum och bara baxna över det överflöd som omger mig. Man kan säga att jag får ut det mesta ur mitt i-lands experience!