Första tiden i skolan

Älskade skolbänk!

Inte långt efter vår ankomst till Sverige började jag i skolan. Jag gick då i fjärde klass och fick börja i en så kallad förberedelseklass med blandade åldrar från alla grundskolans årskurser. Här fick jag lära mig grunderna i svenska språket.

Jag minns första dagen som om det var i går. Det var läskigt men även spännande. Fröken hälsade mig välkommen och visade mig min plats. Jag förstod så klart ingenting av det hon sa, men förstod hennes gester. Det var en otroligt vänlig och tålmodig kvinna i medelåldern. Kerstin Winge hette hon. När jag satt mig tillrätta i skolbänken började hon lära mig några grundläggande ord: dörr, fönster, bänk, pojke, flicka. Jag fick en glosbok där jag skrev upp alla ord och översatte dem till ungerska. Det fanns även många pedagogiska spel och verktyg för att underlätta språkinlärningen. 

Klassen bestod just då av sex nyanlända barn: någon från Irak, någon från Jugoslavien, en högstadietjej från Ungern. Hon fick tjänstgöra som tolk då och då när jag fastnade. Vi lekte alla ihop på rasterna, känslan av att vara bortkommen, utanför och osäker var ett naturligt band mellan oss.

Något av det allra bästa med skolan var alla vackra ting man fick! Min skolbänk var fylld med underbara saker: skrivböcker, ett paket färgkritor, ett grönt suddigummi med den röda randen, en linjal, flera gula blyertspennor... lyckan visste inga gränser liksom. Jag har ju berättat hur mycket jag älskade skolstarten när man köpte nya häften och pennor. Nu insåg jag att i Sverige så FICK man allt detta från skolan! Det var här jag blev övertygad om att jag hamnat i himmelriket. För att inte tala om att man fick varm mat serverad varje dag. I Rumänien ingick det ingen skollunch utan man hade med sig smörgås och som bekant så kunde det vara ganska magra historier. Men skolmat liksom? Hur lyxigt?!

Från dag ett gillade jag att vara i skolan. I det regniga och blåsiga Malmöklimatet var skolan en ljus och varm plats, där fanns leksaker och böcker och fröken och kamrater och blyertspennor som man kunde ta när ens egen tog slut. Där fanns mycket osäkerhet och otrygghet också så klart, särskilt när jag började gå i en vanlig klass, det var så otroligt läskigt. Men även det blev bra till slut!