söndag 23 april 2017

Lite om skolan


Språk
När jag började skolan fick jag gå i en skola som hade undervisning på ungerska. Vissa ämnen som historia hade vi dock på rumänska från början, och självklart fanns även rumänskundervisning på schemat. Ju högre upp man kom i klasserna desto fler ämnen hade man på rumänska. Vi pratade bara ungerska hemma och jag gick på ungerskt dagis så mina rumänskkunskaper var begränsde till de fraser man snappade upp på lekplatsen och från TV. 

Byggnaden
Skolan var enorm, gammal och vacker. Jag hälsade på för några år sedan och tog lite bilder. Det mesta var sig likt. Den ligger mitt i stan så det finns ingen park eller grön skolgård utan bara en ruta i mitten. Jag älskade skolan och kommer fortfarande ihåg hur gott det luktade varje måndag när det var nystädat och man hade skurat trägolven med något som luktade petroleum? Gudomligt gott. 

Fasad mot innergården.

Vår korridor. Vårt klassrum syns längst bort.

Här har man köat några gånger!

Stora trappan vid huvudingången. Här skulle man visa nummer och betygsbok för att bli insläppt.

Disciplin
När fröken eller någon annan vuxen kom in i klassrummet reste vi oss upp. När vi inte skrev eller sträckte upp handen satt vi med händerna knäppta bakom ryggen, detta var bara i de lägre klasserna. Behövde vi gå på toa under lektionstid fick vi sträcka upp handen och göra ett V med fingrarna som skulle betyda "WC". När vi skulle gå någonstans gick vi på led två och två och höll varandra i handen. Om någon misskötte sig kunde man bli framkallad till katedern och få en smäll på fingrarna med linjal. Tror inte detta var så vanligt i vår klass dock.
Det fanns betyg i ordning och uppförande och i betygsboken kunde läraren skicka hem anteckningar om att man hade betett sig. I min betygsbok, som jag har kvar, finns flera anteckningar om att jag fnittrat och flamsat på lektionen. Annars var jag en av de skötsamma tjejerna, en gång blev jag placerad bland de stökiga killarna för att inspirera dem till lite bättre uppförande. Det gick inte helt som fröken hade tänkt sig för efter ett par dagar flamsade jag ikapp med dem. 
Vi hade även nummerlappar påsydda på våra uniformer. Mitt nummer var 1046, den broderade tyglappen hade skolans namn och elevens nummer. Man var tvungen att ha både sin nummerlapp och betygsbok med sig för att bli insläppt på skolan på morgonen. Några äldre elever turades om att vara portvakter. Slarver som jag var gick jag ofta in med en klump i magen för det var lite si och så med att komma ihåg betygsboken (nummerlappen var fastsydd så den fick jag i alla fall med mig). Då såg jag till att komma med strömmen när det var trångt i porten för att undvika upptäckt. 

Vi var 40-42 elever i klassen och det fanns bara en fröken. Jag tror inte begreppet elevassistent eller liknande ens existerade. Ingen hade några diagnoser för det fanns inte heller. Med det sagt så var det inte bara en massa små tända ljus i skolbänken utan det kunde vara stökigt. Vår första fröken hade pli på oss alla utan att ens höja rösten. Det var något hos henne bara. Men sen blev hon sjuk och kom inte tillbaka och vi fick en ny som var något yngre, jätterar men som inte kunde reglera de stökiga barnen. Det gick åt rätt mycket tid till att försöka få tyst i klassen och hon blev ofta desperat.

Betyg
Betyg hade vi från första klass och det fanns som sagt en betygsbok där betyg fördes in. Betyg fick man både på muntliga läxförhör och prov, och varje betyg skulle undertecknas av målsman. En gång fick jag ett lägstabetyg för att jag trots flera varningar hade glömt min matteskrivbok hemma. Jag smusslade undan betygsboken i flera veckor innan jag bröt ihop och berättade allt hemma! Annars hade jag bra betyg i det mesta. På bilden ser ni en betygsbok med datum, ämne, betyg, samt lärarens och målsmans namnteckningar.
Betygsbok.
Muntliga läxförhör var ganska skräckinjagande. Man kallades fram till katedern och fick svara på frågor inför hela klassen eller skriva lösningen på ett matteproblem på svarta tavlan. Var man oförberedd var förödmjukelsen en del av konsekvenserna man fick ta. Läraren hade en enorm liggare på katedern där hon förde in alla betyg och även hade koll på vem som stod på tur för nästa läxförhör. Vi fick 3-4 betyg i varje ämne per termin så det gick att räkna ut om man var i riskzonen för att bli kallad.
I slutet av terminen adderades betygen ihop och ett genomsnitt per ämne räknades ut. Om man hamnade under godkäntgränsen fick man gå om en klass.

Uniform
Vi hade två uniformer, en vardags och en pionjär (mer om det senare). Vardagsuniformen för flickor var en blårutig skjortklänning med ett mörkblått förkläde. Vita strumpbyxor eller knästrumpor och vit krage hörde också till, dessa kunde man köpa eller tillverka själv. Farmor var sömmerska så vi hade alltid vackert skurna, stärkta kragar med fin spetskant. Pojkarna hade mörkblå kostym och ljusblå skjorta. I högre klasser byttes den rutiga klänningen mot en enkel, rak mörkblå klänning och vit blus. I dessa klasser blev klänningens längd en ständig konflikt för självklart fick den inte vara för kort i ett årtionde då förbjuda västerländska tonårstidningar dikterade ett vågat minikjolsmode! 
 Lågstadieklassernas uniform.
Skolstart
Inför skolstarten gick vi på shoppingrunda för att införskaffa uniform, tillbehör och böcker. Vissa böcker köpte man själv och andra lånade man från skolan. Skrivböcker och pennor stod alla för själv och inför skolstart var bok- och pappershandlare fulla med väldoftande böcker och pappersvaror. Vi köpte linjerade och rutade skrivböcker, färgpennor, trolldeg, lim och bokomslagspapper. Både skrivböcker och läroböcker skulle slås in och förses med etikett som innehöll elevens namn, årskurs och skola. Det blev några pysselkvällar när allt slogs in och gjordes i ordning. Verkligen en av mina favoritdagar på året!

Skriva
Vi lärde oss skriva med traditionella bläckpennor med pump. Vi fick inte ha kulspetspenna och blyerts var till för att rita med eller jag tror vi fick använda blyerts på matten? Skrev vi fel fick vi sätta felet inom parantes, blev det för många fel fick vi riva ut sidan och börja om. I pennskrinet hade vi en flaska med bläck och små ark med läskpapper. Den som hade fått tag på coola saker som stiftpenna, stort pennskrin med våningar eller en 3D-linjal åtnjöt allas avund och uppmärksamhet. 

Det kommer komma fler inlägg om skolan allt eftersom jag kommer ihåg saker! Kommer även ta kort på min egen betygsbok så får ni se den nakna sanningen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar