tisdag 23 maj 2017

Att stöpas i samma form

När jag skrev om dagisminnen kom jag att tänka på två minnesvärda händelser som kan kännas aktuella även i dagens debatt om barnuppfostran.
Det ena minnet är när jag upptäckte en ny favoritleksak på dagis (det äckliga sovdagiset). Det var en orange racerbil, som hade ett fräsigt "motorljud" när man hade dragit upp det, och underredet hade en underbart mekanisk doft av sprutlackerad plåt. (Jag luktade alltid på allting och än i dag älskar jag att lukta på presenter jag öppnar. Högkänslig unge som levde för detaljer.) Men dagisfröjen tog bilen ur mina händer och sa med ett överseende leende "Flickor leker ju inte med bilar."
Jag blev så klart besviken och berättade om min stora sorg hemma. En dag snart därefter fick jag en likadan bil i gåva från mina föräldrar. De lade sig aldrig i vad jag lekte med och jag äkskade mina bilar lika mycket som mina dockor eller byggklossarna.
Ett annat minne var när samma dagis skulle träna bort min vänsterhänthet: jag förbjöds att hålla skeden i vänster hand. Nu var jag ju inte så gammal och ett femårigt barns finmotorik räcker precis till att hantera bestick med den duktiga handen. Med högern var jag värdelös och kunde knappt lyfta skeden, än mindre ha mat kvar i den när den väl nådde munnen. Fröknarna var dock obevekliga och hemma märkte man efter ett tag att jag alltid var så hungrig när jag kom från dagis. Så uppdagades detta pedagogiska underverk. Nästa dag stegade mamma in på dagis. Jag vet inte vad som sades men efter det fick jag återigen hålla skeden med den hand jag behagade.
När jag började musikskolan fick jag dock lov att spela violin "högerhänt" som alla andra (hålla fiolen och spela toner med väster och hålla stråken med höger), detta för att kunna spela i en orkester utan att armbåga grannen vid varje ton. Det var inget problem när jag fick en rationell förklaring, dessutom tyckte jag att jag som vänsterhänt för en gångs skull hade vunnit jackpot: det är ju vänster hand som kräver finmotorik och den passar bäst att hålla ner strängarna med. Sågandet med stråken är busenkelt i jämförelse så det var det inga problem att låta höger hand sköta!

2 kommentarer:

  1. Godmorgon.
    När du skrev om att dagisfröknarna försökte tvinga dig att använda höger hand, så kom jag ihåg att skolfröknarna försökte samma sak på mig, men i mitt fall var det pennan jag skulle hålla i höger hand.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det förvånar mig inte. Av det jag hört var det flera attityder från mitten av förra århundradet som svenska läsare kommer känna igen här i bloggen!

      Radera