fredag 21 april 2017

På sjukhuset

Detta hände vintern 1989, bara några veckor innan vi kom till Sverige. Jag kom in på sjukhus med svåra magsmärtor och blev inlagd direkt då man konstaterade blindtarmsinflammation.

Jag minns att det var kväll, det var mörkt ute. Jag skildes från mamma och fördes vidare in på sjukhuset. Alla sjuksköterskor var rumäner och pratade ingen ungerska. Min rumänska var ganska knapphändig så jag kände mig extra vilsen. Jag fick lavemang utan att någon förklarade vad som skulle hända - kanske därför blev det inte särskilt traumatiskt utan jag tog händelsen med ro. (Att man inte sa emot eller protesterade mot vuxna var väldigt starkt inpräntat, inte så mycket genom våld eller kränkningar utan det var liksom bara så man gjorde, svårt att förklara.) Efteråt blev jag beordrad att sätta mig på toaletten. Först förstod jag inte varför men väldigt snabbt blev det hur tydligt som helst! När jag var klar på toa fick jag följa med upp till en stor sovsal med många sängar. De gav mig en spruta i armen och jag blev lämnad ensam i den mörklagda salen med en massa sovande barn. Jag satt kvar på sängkanten och vågade inte lägga mig för jag hade inte blivit tillsagd att göra det. Jag blev extremt sömnig och kämpade tappert emot de blytunga ögonlocken. Lustigt hur man minns små känslor väldigt precist. En stund senare kom en sjuksköterska som blev väldigt förvånad att jag var vaken, jag hade nämligen fått sömnmedel/lugnande. Hon var lite irriterad på mig och jag kände mig lite orättvist behandlad men sa ingenting. 
Nästa bild jag minns är från operationssalen när jag låg på operationsbordet och fick narkos. Jag fick räkna ner från tio och slocknade väldigt fort. 

Jag är osäker på det första minnet efter operationen men jag befann mig hur som helst i en lite mindre sovsal som hade kanske sex eller åtta sängar. Det låg två barn i varje säng eftersom det var så trångt. Jag delade säng med en rumänsk flicka som också var nyopererad och vi blev tillsagda att inte sparkas i sömnen så att våra stygn gick upp. Här tror jag det fanns en sköterska som pratade ungerska och det kändes mycket bättre. Trots trängseln var det god stämning mellan oss barn.
Toaletten på avdelningen var riktigt vidrig, det luktade starkt av gamla spyor och det var ingrodd smuts precis överallt. Jag såg till att hålla mig så länge som möjligt för att slippa gå dit så ofta. 
Något som var jätteroligt var att mamma kom på besök så ofta besökstiderna tillät. Hon hade med sig äppelkompott i en stor glasburk och jag delade med mig till de andra barnen. Det var självklart med knytkalas! Sjukhusmaten minns jag ingenting av, bara mammas äppelkompott. Måste fråga henne om maten på sjukhuset, om hon hade med sig något mer. Jag vet i alla fall att jag inte fick äta vad som helst under några dagar.

En intressant plot twist i det hela var att medan jag låg inlagd så bröt revolutionen ut. Ni vet den som störtade Ceausescu. Det var gatustrider i Temesvár, Nagyvárad (Timisoara och Oradea på rumänska) men även hos oss i Kolozsvár (Cluj) och så förstås i Bukarest. Det var skottlossning på gatorna, många dog och militären åkte omkring i stridsvagnar. Mamma var så klart utom sig av oro och ville att jag skulle komma hem, men läkaren vägrade släppa ut mig i förtid. Hon häckade på sjukhuset och tjatade på läkaren och sjuksyrrorna. Om hon hade vetat vad vi barn hade för oss på kvällarna hade jag nog fått utegångsförbud för livet. Vi satt nämligen - långt efter släckning - i fönstret och lutade oss ut i vinterkylan, lyssnade på skottlossningen och luktade på krutröken som omgav sjukhuset. So badass, liksom! Mamma fick dåndimpen när jag berättade detta för några år sedan.

Till slut fick jag ändå komma hem och från den här tidpunkten har jag ett av mina bästa barndomsminnen. Mamma hade gjort storstädning i mitt rum och plockat och donat så det såg ut som i en katalog. Det var bäddat med rena, krispiga lakan som doftade av parfymerat tvättmedel insmugglat från Ungern. Jag fick ligga där, omgiven av mina böcker och leksaker, och bli serverad kycklingsoppa till förrätt och kycklingen och morötterna som hade kokat i soppan till huvudrätt, med potatismos. Det var så lyxigt efter misären på sjukhuset! Bara att kunna bre ut sig i sängen och sova ostört var fantastiskt skönt. 

Jag googlade lite bilder på revolutionen för att infoga i denna wall of text men avstod då det i de flesta ligger döda människor på marken. Hittade dock en intressant sajt med en stor variation av bilder från dessa blodiga dagar. Rekommenderar den för både text och bild men varnar för tidvis väldigt starka bilder.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar