Från järnridå till julgardiner
Jag levde under Ceausescus sista vansinniga årtionde i det kommunistiska Rumänien. Här bloggar jag om de åren och hur de fortfarande påverkar mig i vardagen.
lördag 24 november 2018
Juligen...
söndag 28 maj 2017
Mer underhållning
tisdag 23 maj 2017
Att stöpas i samma form
När jag skrev om dagisminnen kom jag att tänka på två minnesvärda händelser som kan kännas aktuella även i dagens debatt om barnuppfostran.
Det ena minnet är när jag upptäckte en ny favoritleksak på dagis (det äckliga sovdagiset). Det var en orange racerbil, som hade ett fräsigt "motorljud" när man hade dragit upp det, och underredet hade en underbart mekanisk doft av sprutlackerad plåt. (Jag luktade alltid på allting och än i dag älskar jag att lukta på presenter jag öppnar. Högkänslig unge som levde för detaljer.) Men dagisfröjen tog bilen ur mina händer och sa med ett överseende leende "Flickor leker ju inte med bilar."
Jag blev så klart besviken och berättade om min stora sorg hemma. En dag snart därefter fick jag en likadan bil i gåva från mina föräldrar. De lade sig aldrig i vad jag lekte med och jag äkskade mina bilar lika mycket som mina dockor eller byggklossarna.
Ett annat minne var när samma dagis skulle träna bort min vänsterhänthet: jag förbjöds att hålla skeden i vänster hand. Nu var jag ju inte så gammal och ett femårigt barns finmotorik räcker precis till att hantera bestick med den duktiga handen. Med högern var jag värdelös och kunde knappt lyfta skeden, än mindre ha mat kvar i den när den väl nådde munnen. Fröknarna var dock obevekliga och hemma märkte man efter ett tag att jag alltid var så hungrig när jag kom från dagis. Så uppdagades detta pedagogiska underverk. Nästa dag stegade mamma in på dagis. Jag vet inte vad som sades men efter det fick jag återigen hålla skeden med den hand jag behagade.
När jag började musikskolan fick jag dock lov att spela violin "högerhänt" som alla andra (hålla fiolen och spela toner med väster och hålla stråken med höger), detta för att kunna spela i en orkester utan att armbåga grannen vid varje ton. Det var inget problem när jag fick en rationell förklaring, dessutom tyckte jag att jag som vänsterhänt för en gångs skull hade vunnit jackpot: det är ju vänster hand som kräver finmotorik och den passar bäst att hålla ner strängarna med. Sågandet med stråken är busenkelt i jämförelse så det var det inga problem att låta höger hand sköta!
torsdag 18 maj 2017
Pappa gästbloggar - Om bensin
Bensinkön. |
Vid något tillfälle gjorde mamma i ordning mat och kaffe och tog med till de köande.
När jag gick i körskola var man tvungen att förutom priset för lektionen ta med bensin till lektionerna (man tog med sig för några lektioner i förväg). Vi var tvungna att hushålla med den dyrbara bensinen så vi spädde ut det med diesel och thinner. Mixturen innehöll bara så mycket ren bensin att den skulle lukta bensin. I våra egna bilar skulle vi aldrig haft i den här blandningen men körskolan visste att alla mixtrade så gott de kunde och de servade bilarna därefter.
söndag 14 maj 2017
Några dagisminnen
Bloggerskan framför en sång iförd folkdräkt under sommaravslutningen på sovdagiset. |
lördag 13 maj 2017
Om uppdateringar
Jag har fått feedback om att jag borde uppdatera bloggen oftare och det är ju klart i dagens värld, syns man inte ständigt blir man obönhörligen bortglömd. Men jag lever inte livet i omkörningsfilen om man säger så så jag kan inte hålla ett särskilt högt tempo. Jag har ju - tack och lov - heltidsjobb, familj och hem att rodda med och så ska man hinna röra på sig och ägna tid åt andra hobbys. Personligen tycker jag att ett inlägg i veckan är lagom men om intresse finns kan jag öka till två. Håll till godo :)
måndag 8 maj 2017
Några maträtter
I dag tänkte jag dela med mig av några rätter man åt, både favoriter och mardrömmar. De flesta av dessa äts fortfarande som en del av den ungerska husmanskosten. Detta är det första av flera inlägg om mat.
En barndomsklassiker som främst serverades på dagis men ibland även hemma var mjölknudlar. Detta var tunna äggnudlar som kokades i mjölk och socker och resultatet blev en vit, söt soppa med nudlar i. Detta var en av mina favoriträtter trots att jag annars inte var förtjust i mjölk.
Just mjölken var en källa till ständiga strider både hemma och på dagis. Kall mjölk var ett okänt koncept utan mjölk dracks varm. Jag hatade varm mjölk men tvingades dricka en mugg varje kväll. Det var tjat, mutor och känslomässig utpressning ("om du älskar mamma dricker du upp mjölken") samt utläggningar om hur gott och nyttigt det var med mjölk. Medan det tjafsades hann mjölken svalna och fick en tunn hinna av grädde, den här hinnan var det äckligaste jag visste. Hemma tog mamma bort den åt mig men det var värre på dagis. Hade jag tur satt jag bredvid en kamrat som gillade den feta hinnan och hjälpte mig äta den.
En annan rätt jag var förtjust i var potatisnudlar. Detta var rutor av ibland hemmagjord, ibland köpt pasta som blandades med krossad kokt potatis som var stekt med olja, paprikapulver och lök. Denna kolhydratstinna rätt serveras med syrade grönsaker typ surkål, ättiksgurka eller min stora favorit, små runda paprikor fyllda med tunt strimlad surkål. Ni kan läsa mer om potatisnudlar på den utmärkta centraleuropeiska matbloggen Emperor's Crumbles.
https://www.emperorscrumbs.com/grenadir-mars-potatoe-pasta/
Att syra var - och är - ett populärt sätt att konservera grönsaker och det var oftast det som serverades som sallad till lagad mat. Råa grönsaker var oftast tillbehör till kvällsmackan. Vi syrade allt från små gurkor till paprika och små gröna tomater (obegripligt). På sommaren var det alltid färsk gurksallad i ättikslag. En god färsk sallad var sallatsblad med vitlöksdressing och strösocker, självklart min favorit.
Ibland fick vi tag på hel kyckling och då lagade farmor sin paradrätt, ugnsgrillad kyckling i papperspåse. Påsen gjorde att skinnet blev perfekt rött och krispigt. Det finns liknande stekpåsar i affären men jag har inte vågat mig på att prova dem. En annan rätt hon gjorde var äppelpannkakor. Detta var rundlar av söt vetedeg som hon fyllde med rivna äpplen smaksatta med socker och kanel, dessa stektes sedan på båda sidor i en gjutjärnspanna som var tunt smord med olja. Så otroligt gott! Men mammas äppelpannkakor var en annan favorit, de bestod av tjock pannkakssmet blandad med rivna äpplen och friterade i olja. Man strödde kanelsocker på de varma pannkakorna så det smälte och bildade en söt kryddig sås. Mums!
Något som är väldigt populärt i ungersk matlagning är stuvade grönsaker. Vaxbönor, matpumpa, potatis och ärtor var några av stuvningarna som serverades med tillbehör som köttbullar, friterat bröd (som fattiga riddare fast i salt äggstanning) eller stekta ägg. Min absoluta favorit var morotsstuvning, något som tyvärr avskyddes av hela familjen. Ibland lagade mamma den älskade morotsstuvningen och då fick jag min revansch för den varma mjölken. Då var det ombytta roller: det var jag som fick förklara för min fnysande familj hur gott det var!